Inatt träffade jag farmor i drömmen.. Hörde hennes röst, kände hennes doft och hennes närhet. Hon ställde sig upp och kramade mig hårt. Vi stog där på ängen och grät i armarna på varandra. 

När jag vaknade och förstog att det bara var en dröm, att hon inte finns kvar hos mig så var jag nära på att tappa kontrollen. 

Jag saknar henne så mycket, och hoppas hon är stolt över mig, för det är det jag tänker på och kämpar för varje dag. Att göra rätt val och visa världen hur stark jag är. Jag vill visa att jag kan stå på egna ben även fast jag hela mitt liv lutat mig mot farmor. 

Jag tänker göra precis ALLT för att bli en så fantastisk person som hon är/var.. (vet inte va man ska skriva ens..) 

Fan för det här. Nu ska jag sova lite till och hoppas jag får träffa henne igen.