Har säkert glömt massa grejer nu, men det får gå :)
På frågan om hur det känns vet jag inte riktigt hur jag ska svara.. Jag är såklart galet glad att jag är på väg att förändras så min insida stämmer överens med min utsida, men allt på vägen är inte en dans på rosor. Det är jobbigt att ha så galet kort stubin, medans vissa förändringar som t.ex. röstförändringen är helt underbar. Jag tycker dock att allt går så sakta. Jag vill se förändring hela tiden, men de gör jag inte. Men jag börjar passera lite mer nu iaf, förut låg det väl på 70% av tiden som jag inte passerade, nu ligger det väl iaf på 50%.

Det känns så jobbigt att hela tiden behöva överdriva de manliga normerna för att folk ska se mig som den mannen jag verkligen är, men sanningen är att jag har starka feminina sidor som jag älskar hos mig själv men som jag inte alltid kan visa utåt.
Jag vill slippa gömma mig nu. Jag är den jag är och vill bara bli accepterad för det också.